Ecodesign for Sustainable Product Regulation (ESPR)

Ramverket

Den 18:e juli, 2024 trädde Ekodesignförordningen (Ecodesign for Sustainable Product Regulation, ESPR), huvudfilen/det branschövergripande ramverket i kraft. I och med detta påbörjades det officiella arbetet med delegerade akter (produkt/produktgruppsspecifik lagstiftning) där implementering av ekodesignkraven blir 18 månader från det att respektive delegerad akt antagits. Kommissionen kan även anta obligatoriska krav för offentlig upphandling för att stimulera utbud och efterfrågan på miljömässigt hållbara produkter. Ramverket följdes i september 2024 upp med en lansering av Kommissionens FAQ-dokument (se länk nedan).

När det gäller förbudet mot att förstöra osålda varor så kommer mikroföretag och små företag att undantas, medan mellanstora företag kommer att kunna tillämpa ett 6-årigt undantag. Förbudet mot destruktion av osålda varor gäller från och med två år efter att Ekodesignförordningen trätt i kraft. EU-kommissionen kan presentera undantag eller nya kategorier som ska omfattas av förbund mot att förstör genom delegerade akter ett år efter att lagen trätt i kraft. Vilka varor som omfattas av förbudet definieras genom tullkoder i ett annex till lagtexten.

EU-Kommissionens definition av små och mellanstora företag;

• Medelstora företag har mellan 50 och 249 anställda och en årsomsättning om högst 50 miljoner euro eller en årlig balansomslutning om högst 43 miljoner euro.
• Små företag har mellan 10 och 49 anställda och omsättning eller balansomslutning som inte överstiger 10 miljoner euro per år.
• Mikroföretag har färre än 10 anställda och högst 2 miljoner euro i årsomsättning eller balansomslutning.
• Ett företag förlorar sin status som medelstort företag, litet företag eller mikroföretag först sedan tröskelvärdet ifråga har passerats under två på varandra följande räkenskapsår.

Även om vissa gemensamma harmoniseringskriterier fastställs för EU-länderna så kommer det att vara upp till de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att avgöra vilka sanktioner som ska utdömas i händelse av en överträdelse/bristande efterlevnad av ekodesignkravet.

De delegerade akterna (produktspecifik lagstiftning)

När den slutgiltiga versionen av den övergripande lagstiftningen (huvudfilen/ramverket) fastslagits följer arbete med produktspecifika krav i så kallade delegerade akter.

Kommissionen presenterade de första prioriterade produktgrupperna för ekodesign och respektive delegerade akter i början av 2023. Textil var som väntat med bland de prioriterade grupperna, med ett bredare förslag på textila produktgrupper som sedan smalnats av till enbart kläder (apparel) för den första delegerade akten för textil.

Arbetet med den första delegerade pågår (kläder) och TEKO svarar på EU-Kommissionens konsultationer kring denna i samverkan med EURATEX (paraplyorganisationen för europeiska textila branschorganisationer) och med utgångspunkt från diskussioner och inspel från arbetsgruppen för TEKO-medlemmar i hållbarhetsfrågor. Kriterier för den delegerade akten (=vad som anses vara hållbar produktdesign för kläder) väntas fastslås under 2025/2026.

De delegerade akterna lägger grunden för innehållet i de kommande digitala produktpassen, tillsammans med övrig information om produkten (gäller de produkter som ingår i den delegerade akten).  Det digitala produktpasset ska följa produkten genom hela produktens livslängd. Produktpasset ska garantera  spårbarhet och transparent överföring av information mellan aktörer i värdekedjan och möjliggöra cirkular hantering av produkt. Enligt lagtexten ska delegerade akter med produktspecifika krav ha en implementeringstid på 1,5 år efter att respektive delegerad akt trätt i kraft.

Ekodesignförordningen (Ecodesign for Sustainable Product Regulation, ESPR f.d.Initiativet för hållbara produkter) är en del av Sustainable Product Policy Framework som ingår i EU:s Handlingsplan för Cirkulär Ekonomi (The EU Circular Economy Action Plan, CEAP). Förordningen syftar till att säkerställa att hållbara produkter blir norm inom EU och berör design, produktion, marknadsföring, produktansvar och även till viss del socialt ansvar, främst genom transparens i värdekedjan i de Digitala Produktpassen. Det kommer att påverka alla företag som tillverkar och säljer produkter inom EU, även de verksamheter och plattformar utanför EU som säljer på den inre marknaden.

Den nya förordningen bygger på det befintliga ekodesigndirektivet (2009) men utvidgar det till att omfatta de flesta produktkategorier (undantag görs bara för livsmedel, foder, läkemedel, veterinärmedicinska produkter och motorfordon). Kommissionen kan föreslå nya krav genom delegerade akter när nya typer av produkter eller teknik så kräver.

Förordningen ska ge en gemensam ram för krav på specifika produktgrupper. I det befintliga ekodesigndirektivet gäller kraven enbart energi- och resurseffektivitet. I och med den nya ekodesignförordningen kommer kraven att omfatta även produkters hållbarhet, återanvändbarhet, uppgraderbarhet och reparerbarhet, förekomsten av ämnen som hämmar cirkulariteten, energi- och resurseffektivitet, innehållet av återvunnet material, återtillverkning och materialåtervinning, koldioxid- och miljöavtryck och informationskrav. Inom ramen för förordningen ska även digitala produktpass med innehålls- och ursprungsinformation samt information om miljöhållbarhet utvecklas. Det ska hjälpa konsumenter och företag att göra välgrundade val när de handlar och hjälpa myndigheterna att utföra inspektioner och kontroller på ett bättre sätt samt underlätta överföring av viktig produktinformation mellan olika aktörer för återbruk och materialåtervinning.

Förordningen ska också underlätta rörligheten för produkterna på den inre marknaden. I Ekodesignförordningen fastställdes också bestämmelser om öppenhet och att det ska vara förbjudet att förstöra osålda konsumentprodukter, med ett direkt förbud att förstöra osålda textilier och kläder (små och medelstora företag undantas förbudet) samt bestämmelser om EU-gemensamma krav för miljöanpassad offentlig upphandling.

Nyckelområden i lagstiftningsförslaget är;

1. Hållbar produktdesign; funktionell design för att möta produktens ändamål och tillverkning av robusta, långlivade produkter som kan återanvändas, uppgraderas och repareras. I produktdesignen vill EU-kommissionen se en ökning av andelen återvunna fibrer/material, samtidigt som klimatavtrycket minskas. I det nuvarande Ecodesigndirektivet finns redan kriterier för energieffektivitet, men i den breddning som nu pågår ska även olika kriterier för cirkularitet ingå. Breddningen av Ecodesigndirektivet kommer att innebära att det nuvarande direktivet dras tillbaka och ersätts av en förordning för Ecodesign for Sustainable Products i syfte att nå ökad harmonisering. Breddningen ska omfatta alla produkter utom mat, foder, medicin, växter och djur och kommer främst att fokusera på energi- och resurseffektivitet samt förekomst av ämnen som kan hämma återvinning (ex. vissa kemikalier, men eventuellt även vissa materialslag). Arbetet med breddningen av Ecodesigndirektivet inkluderar textila produkter i ett tidigt skede.
2. Transparent och pålitlig miljörelaterad innehållsinformation, främst genom Digitala Produktpass. Produktpassen ska hjälpa konsumenten att göra hållbara val, men även underlätta för myndighetstillsyn. I förlängningen ska Produktpassen underlätta för återvinningsaktörerna att hantera processen avfall till resurs. Föreslaget innehåll i Produktpassen är bl.a. information för användare om handhavande, information för återvinnare om isärtagning och återvinning, information om Substances of Concern – definiera vilka, var i produkten,  koncentration mm med viss undantag för företagshemlig infomation. Informationen ska enligt förslaget finnas tillgänglig fysiskt på produkten, på förpackningen eller i dokument som följer med produkten genom en informationsbärare (data carrier, exempelvis QR-kod, RFID-taggar m.m.) kopplad till en digital ”unique product identifier”.
3. Avfall och cirkulära resursflöden, där kriterier för transport av avfall, klassificering av avfall och avfallsdefinitioner ska vara enhetliga inom EU. Som en del av ekodesignförordningen ingår ett förbud mot destruktion av osålda eller returnerade varor.
4. Cirkulära affärsmodeller som till exempel ”produkt-som-tjänst” med incitament för konsumenten att reparera och återanvända produkter. Eftertjänster som reparation och uthyrning uppmuntras och eftersträvas.
5. Obligatoriska och EU-gemensamma kriterier för Grön Offentlig Upphandling.

Det ursprungliga förslaget till Ekodesignförordningen togs fram genom ett samarbete mellan EU-kommissionens avdelningar för Energi, Miljö och Tillväxt (DG Energy, DG Environment och DG Growth). Inom förordningen, som kan ses som ett ramverk, ligger flera delmoment, bland annat en breddning av Ecodesigndirektivet som är det främsta verktyget för arbetet med hållbara produkter, men även det kommande Digitala Produktpasset, kriterier för Grön Offentlig Upphandling m.m. Dessa delmoment kommer att tas fram i Delegerade akter med produktspecifika regler och konsultationer.

Övergripande strävas efter att använda globala standarder då EU-kommissionens bedömning är att EU:s inre marknad är tillräcklig för att ge den kritiska massa som gör det möjligt för EU att sätta globala standarder för produkter.