Fit for 55 och EU:s klimatlag

Fit for 55 (eller 55%-paketet), som antogs 2021, är en del av EU:s gröna giv och EU:s mest omfattade satsning någonsin för att skynda på klimatomställningen och göra det möjligt att möta Klimatlagens mål om att minska nettoutsläppen av växthusgaser med minst 55 procent inom EU senast 2030.

Paketet innehåller konkreta nya lagförslag och anpassning av befintliga lagar, på klimat-, energi- och transportområdena. Dessa utgör tillsammans planen för hur EU ska nå klimatmålen och på så sätt även de internationellt överenskomna målen i Parisavtalet från 2015. EU:s mål att minska utsläppen med minst 55 % till 2030 är tänkt som en viktig milstolpe på vägen mot klimatneutralitet 2050. De lagändringar som paketet Fit for 55 medför kommer att få en bred inverkan, allt från hur dagliga hushållsartiklar tillverkas till hur vi reser och skickar varor.

De viktigaste åtgärderna i Fit for 55-paketet är att öka användningen av förnybar energi och att främja energieffektivitetsåtgärder för att minska energiförbrukningen.

Paketet innehåller såväl helt nya lagförslag som förslag på ändringar av existerande EU-lagstiftning. Förslagen hänger ihop inbördes och kompletterar varandra. Följande lagstiftningsförslag och politiska initiativ ingår i paketet:

• Revidering av EU:s system för handel med utsläppsrätter, ETS (Emissions Trading System) som innebär en sänkning av utsläppstaket och en ökning av den årliga minskningstakten, att tilldelningen av gratis utsläppsrätter fasas ut, och att systemet utvidgas för att inkludera sjöfart. Samtidigt införs ett nytt system för byggnader och vägtransporter.
• Revidering av förordningen om ansvarsfördelning utanför EU ETS, den så kallade icke-handlade sektorn, regleras av ansvarsfördelnings­förordningen, ESR (Effort Sharing Regulation). ESR reglerar främst utsläppen från vägtransporter, egen uppvärmning av bostäder och lokaler, arbetsmaskiner samt jordbruket. För att nå 55-procentsmålet ska utsläppen i ESR minska med 40 procent jämfört med 2005. Detta mål har fördelats mellan medlemsländerna baserat på ländernas BNP/capita-nivå. Sverige tillsammans med Finland, Danmark, Luxemburg och Tyskland har fått krav på att minska sina respektive utsläpp med 50 procent till 2030 jämfört med 2005.
• Revidering av förordningen om utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk, LULUCF-förordningen (Land Use, Land-Use Change and Forestry), som bland annat föreslår att EU:s kolsänkor ska ta upp 310 miljoner ton koldioxidutsläpp till 2030 (jämfört med 225 miljoner ton som föreskrivs i klimatlagen). Enskilda upptagningsmål ska sättas för varje medlemsstat,
• Revidering av direktivet om förnybar energi, REDII (Renewable Energy Directive), som bland annat innebär en skärpning av hållbarhetskriterierna för användningen av bioenergi samt höjer målet för hur mycket av EU:s energimix som senast år 2030 ska komma från förnybara energikällor från 32 procent till 40 procent.
• Omarbetning av energieffektivitetsdirektivet, som sätter bindande årliga mål för att minska energianvändningen på EU-nivå. I denna finns vägledning för hur nationella bidrag ska fastställas.
• Revidering av direktivet om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen, som innebär att medlemsstaterna måste bygga ut laddningskapaciteten för elbilar så att den håller samma takt som försäljningen av utsläppsfria personbilar,
• Ändring av förordningen om fastställande av normer för koldioxidutsläpp för personbilar och lätta lastbilar, med nya målet att de genomsnittliga utsläppen från nya personbilar ska minska med 55 % från 2030 och med 100 % från 2035 jämfört med 2021 års nivåer,
• Revidering av energiskattedirektivet, i syfte att främja ren teknik och avskaffa föråldrade undantag och lägre skattesatser som för närvarande uppmuntrar användning av fossila bränslen,
• Ny gränsjusteringsmekanism, CBAM (Carbon Border Adjustment Mechanism), som sätter ett koldioxidpris på import av vissa produkter. Detta för att säkerställa att EU-företag inte hamnar i en konkurrensnackdel gentemot länder med svagare klimatpolitik. CBAM är i princip en koldioxidtull för vissa utsläppsintensiva varor.
• Nya initiativet ReFuelAviation, som gör att bränsleleverantörer blir skyldiga att blanda in allt större andelar hållbara bränslen i flygbränsle som tas ombord på EU:s flygplatser, bland annat syntetiska koldioxidsnåla bränslen, så kallade e-bränslen,
• Nya initiativet Fuel IEU Maritime, sätter ett tak för växthusgas-utsläpp för fartyg som anlöper europeiska hamnar
• Ny social klimatfond, som ska ge EU-länderna särskilda medel att hjälpa sina medborgare investera i energieffektivitet, nya värme- och kylsystem och renare mobilitet. Fonden ska finansieras via EU-budgeten.
• Ny EU-skogsstrategi för 2030, som beskriver Kommissionens plan för att förbättra kvaliteten, kvantiteten och hållbarheten i EU:s skogar till 2030
• Omarbetning av direktivet om byggnaders energiprestanda, med krav på att alla nya byggnader ska vara utsläppsfria från och med 2030
• Ändring av det tredje energipaketet genom ett nytt direktiv och en ny förordning om de inre marknaderna för förnybar gas, naturgas och vätgas, med huvudsyfte att etablera en marknad för vätgas, skapa förutsättningar för investeringar och möjliggöra utveckling av infrastruktur
• Nytt direktiv om minskning av energisektorns metanutsläpp, med regler om bland annat mätning och rapportering av metanutsläpp, detektering och reparation av metanläckage och begränsning av ventilering och förbränning av överskottsgas på oljefält, i raffinaderier eller vid petrokemiska fabriker.